Maran.

 
Efter mardrömsnatt var jag fruktansvärt trött när klockan ringde 05:30 idag. Jag drömde, att jag liksom många andra i vår värld, blev jagad på flykt av krig, av soldater med vapen. Rädslan som grep tag i mig, över att inte kunna ge skydd åt mina nära och kära, var bedövande. Ångestframkallande. Vidrig. Att för egen del utstå saker hade nog vilken förälder som helst gjort, bara inget händer barnen nåt. 
Jag insåg att det ju bara var en dröm i mitt fall, men hade väldigt svårt att släppa det och finna ro utan att läsa en bra stund först.
 
4.5 h senare var det ändå dags att pallra sig upp för att duscha, käka frulle och välkomna ny grupp studenter tillsammans med min kollega. 
Dagen har gått bra, och det var skönt att ta en promenad efter jobb för luft i trött huvud. 
Klar luft, nästan krispig. Jo, men det gillar jag faktiskt.
 
Linsbiffar med västerbottenost blev middag ikväll. Blev inte så gott som jag tänkte, men de var ändå frasiga och fina. Mätt blev jag dock och tar igen mig nu i väntan på pärlan som är på väg hem efter USA-tripp.
 
I natt kan jag ligga nära om maran kommer tillbaka....!
 
❤️
Puss

Kommentera här: