Tillåter mig.

 
 
 
 
En redig söndag:-)! Sååå jävla skönt, helt enkelt.
Sovmorgon. Frulle efter långdusch, och sen en långpromenad i fantastiskt vackert väder, med luft fylld av syre. Snabba steg och ökad puls med bra musik, men också stilla stunder med fotografering av vackra hus med rik historia, ett besök vid farmors grav. Litet samtal med henne, lugn. 
 
 
Efter promenad hamnade vi på Condecco, vännen och jag. Som för övrigt nog är Växjös vackraste kvinna! En skön stund, bra och viktiga samtal. Så värdefullt. Så gott.
 
En eftertänksam söndag på flera sätt. 
Tankar på min fina farmor, på vår relation och känslan o vetskapen att hon finns med mig. Saknar henne. Våra samtal.
 
Barnen, på alla håll. Att det berikar och också komplicerar, att inget kan tas för givet då det är vuxnas rätt att liksom bestämma inriktning. Hur hade det blivit, om inte...och utifall....ja, vem vet att svara på hypotetiska frågor. Saknar grabbarna, det nära- att jag inte fick va med hela vägen nära tills de valde andra vägar själva. Fått vara en del, och haft de nära men inte hos mig. Som det såklart blir, när de inte var födda från mig. Bestal min egen unge en del av hennes forna familj. Så är det ju, även om det för oss vuxna var nödvändigt att gå vidare, förändra. Men alltid på bekostnad av någon som inte kunde påverka.
 
Så är livet.
Föränderligt. På en del bra, och en del mindre bra sätt. På en del nödvändiga, och ibland ofrånkomliga sätt. Allt har sin tid, på nåt vis. 
Vi lär oss små saker i taget, vissa saker får vi bära med oss som en sorg medan andra kan släppas. Vissa förändringar är bra för någon men kanske inte för någon annan. Vi är olika individer, med olika behov. olika längtor. 
Vi kan bara försöka anpassa oss.
Göra det bästa av det.
Och idag tillåter jag mig att va i den vemodiga känslan. 
 
❤️

Kommentera här: