En tanke till Lennart.....

 
Wiiioooooiiiii!!!!!!!!
Vet inte om jag nånsin skrikit så innan?
 
Ttor jag berättat om ödlan, för övrigt kallad Lennart, som gjorde entré här i huset en av de första kvällarna? En söt liten plutt som jag försökte få ut. Utan resultat. Den gömde sig under soffan. Har inte sett den sen men tänkt och undrat om den sprungit ut eller var på den tagit vägen.
 
Nu vet jag.
Innan restaurangbesöket ikväll tog jag på mig mina Doc Marten's. Vänster fot- ok. Höger fot...öh...nåt som är längst fram i tån. 
Sträcker så ned handen och får tag, tar upp och skiten RÖR PÅ SIG! Ser ner i handen och där är han: Lennart! Skriker som en tok, varpå äldsta bonusdottern också börjar skrika, slänger stackars lille ödlan i trappan (ja, det är typ 5 cm tjock heltäckningsmatta på så Lennart dör inte)...ser på golvet där nåt ålar sig....Lennarts numera amputerade svans....!
uäääääärk.....!
 
Sansade mig en smula, hämtade glas och papper och fångade in lille Lennart och slängde ut honom i busken utanför.
Pheeeeeew!!! Vilken pärs! Trodde inte jag riktigt kunde bli så hysterisk men fy vilken oväntad händelse som fick kvarteren i Kissimme att vakna:-)....! Hädanefter kollar jag DEFINITIVT skorna innan foten åker i!
 
pöss o nu....God natt!

Kommentera här: