Sluta sura.
Som alltid på hemväg efter resa är det blandade känslor i en röra i kroppen. Nöjdhet o tacksamhet för fin resa, nya upplevelser o goda dagar. Vemod över slutet på dessa goda dagar, och glädjen att få komma hem till min fina dotter, min bästa i livet. Också vemod av nåt slag som jag inte riktigt vet, kanske är det mer omställningen från ledigt och den skönheten till plikt o vardagsbestyr igen. Förmodligen är det just det. Den snurren drar igång mindre goda känslor ibland.
Utan den känslan skulle kanske inte känslan av allt gott va så stark. Utan gråzon inga rosa heller. Utan moln skulle den blå himlen inte te sig lika blå, solen inte lika värmande och kraftig i färgen. Utan vemod o svårmod skulle känslan av glädje o lycka va lika stark. Allt skulle vara lite mer som skotska haggis i färgen. Gråbrunt.
Så.
Det är bara så det känns. Inte mycket att fundera över mer än att det får va blandade känslor i kroppen.
Imorgon är det nya utmaningar som väntar, träning som jag längtar efter och vanliga bestyr med tvätt, mat och fix. Så som det ju är.
Oftast är inte det så dumt, det heller.
Och jobbet, det är ju rätt bra med flera utmaningar o hjärngympa. Har roliga saker att se fram emot, sköna stunder att njuta av o goda vänner, kärlek o familj.
Ska bara sluta va sur för ett försenat flyg som gjorde att vi missade vårt tåg o därmed inte kom hem som vi skulle.
Hinner dock pussa dotterns tinning innan sovdags. Tjoho!
Kram Joey