Någon diagnos...

 
Vaknat precis.
Och tänker att jag varit väldigt bra på att bara vara denna helg. 
Njuta, följa med i det som händer/inte händer utan stressad själ. Det finns onekligen inte mycket att bli eller vara stressad över här och det är bra att landa i ibland.
 
Som "duktig flicka" (eller mer "hysterisk flicka") är det nog uppenbart med det behovet, att komma ner i varv förutom att arbeta med syndromet så klart.
 
När vi är iväg är ordningen på hotellet som en tonårings typ. Och just då är det ganska befriande även om det är tokstressande hemma. Jag tänker att det har att göra med att jobb och vardag är rätt stressande, o att jag därför behöver ordning hemma. Lugn liksom. 
Det finns säkert nån diagnos på det:-)
 
Nu är det dags för dusch, en promenad till juste frukostställe och sen en utflykt till Santa Barbara- vackert ställe med magiskt utsikt!
 
❤️
kramar Joey
 

Kommentarer:

1 Eva H:

skriven

Ja, säkert nån skum diagnos, men å andra sidan har vi nog alla nån sån.;-)

Kommentera här: