Johanna Roth

 

För en stund sen var jag väldigt gnällig.

När jag kom hem gjorde jag läxan väldigt dåligt och hade fått underkänt från terapeuten.

Att kliva över, låtsas att inte se, låta vara...det gick dåligt. Jag såg liksom saker studsa mot mina ögon, och nästan ropa högt att "ta bort mig, städa här, fläck bort, grus väck". Ni som vet vad jag talar om förstår precis. Jag är inte ensam, har jag förstått. Och det gör sig än mer påmint när kraften är dålig, övertiden högre och själen stressad. Inte så märkligt kanske.

 

Nu har jag dock röjt undan, ätit lite och ska ta mig en dusch och en stilla stund med bok.

Det har tagit energi ett par dagar.

Grubblet som gör sig påmint.

Om förgänglighet, tanken om att nästa generation- det är vi själva. Tänker på de som är före, hur tänker de?! Min lilla farmor som alltid sa att "här inne är jag bara 25" och tog sig på bröstet.  Det är väl så, att åldern bara är en siffra. En konstig sådan, som kanske inte alltid hör ihop med känsla inuti.

 

Trots det hade jag en fin dag.

Med sol, god mat, fina presenter, älskad familj.

Min siffra fick ett år till. Visar medelålders-siffra. Så väldigt konstigt.

Jag är visst också ungefär 25.

inuti:-)

 

Ute i vår trädgård händer det saker, skönt och glädjande att se! Ser fram emot rabarber, vinbär och blåbär att äta. Fina växter att njuta av.

 

 

❤️