Tillit och val.

 
Tänker på det här med tillit.
Som ibland kan skakas om ordentligt.
Att bara släppa och gå vidare, börja på nytt blad - det är inte enkelt. 
 
Det finns val även här, självklart.
Att antingen bestämma sig för att släppa så gott det går och bestämma sig för att lita på, låta det va en ny chans men ändå medveten om att det som hänt kan hända igen. För att det är så livet ser ut. Det är ju onekligen en skönare inställning, men vad lär man sig av den...?
Det är lite religiöst över tanken: gör om misstaget igen för förlåtelsen finns ändå där...?
För även om det var tufft då, så finns inga garantier om att inte samma sak kommer att upprepa sig.
Vilket å andra sidan är mänskligt...
 
Ett val är att välja att inte lita på.
Att tilliten är förbrukad för lång tid tills liksom motsatsen är bevisad.
Det som sägs synas, dras i och trippelkollas för att undersöka sanningshalten i det för att nästan bevisa att man själv har rätt. Till vilket pris?
Att eventuella små förtroenden noga aktas för att delas? Om känslan och viljan finns till försök att återuppbygga så är det förmodligen ett bra sätt att se till att det inte kommer hända...?
 
Det finns ju medelvägar...?
Att vara medveten om att sanningen säkert skevar emellanåt, undanhålls och förfinas gör att vakten ändå är igång men grinden är halvöppen.
Det kan innebära att skevandet finns som grund för beslut, att grinden fortsatt får va öppen men att kontrollen inte släpps. 
Att visa att man finns och bryr sig, att kolla upp med jämna mellanrum så allt ändå är ok är en kombination som kanske, jag säger kanske för jag har inga svar, kan ge en känsla av försök till uppbyggnad. Och en medvetenhet att allt liksom inte går hem, att det kanske till och med ibland kan va en trygghet..?
 
Så klart är de här diskussionerna något som de flesta vuxna har, med sig själva och varandra och med andra föräldrar- under flera år.
För att hitta någon slags balans.
Det är intressant tycker jag, om än otroligt svårt, att vända och vrida på det för att komma fram till sin egen väg. Som förmodligen också kommer skifta i nyans utmed vägen.
Saker och skeenden ändras ju. 
Som en ström med nya utmaningar.
 
Fullärd är ingen risk att man kommer bli men kanske något klokare på vägen:-)
 
Kram Joey ❤️
 

Kommentera här: