Lugnare än då...?
Så sant.
Ibland behövs det inte mer.
Har haft en skön fika med god vän efter jobbet, kände mig otroligt trött efter introduktion och mycket prat, men efter The och prat kände jag mig påfylld igen.
Sitter just nu och väntar på min älskelse, som ska repa klart.
Det blir hämtning av henne så nära dörren som det bara går.
Det blåser galet och jag minns Gudrun.
Alla varningar som gick ut på jobbet, att man skulle få skjuts hem, att vi som jobbade erbjöds övernattning på sjukhuset.
Det gick liksom inte att förstå.
Det vi fick veta var att de som skulle jobba natt inte kunde komma in pga träd på vägen.
Först tänkte jag....kan det va möjligt? Hur farligt kan det egentligen va?
Det visade sig va just det: farligt.
Och vi fick ordna personalbemanning på annat sätt.
Fallna träd, som bröts som små stickor över vägarna. Hustak som slets sönder, cyklar flög iväg...
Stan såg ut som en spökstad efter stormen.
Läskigt!
Jag hoppas att det ska va lugnare ikväll än då.
Betydligt lugnare...
Har plockat in utemöblerna så det inte finns nåt att suga tag i för den här galna vinden!
Ta hand om er!!
❤