Tunga vingslag o Chicago.
En dag av väldigt varierande slag.
Likt tunga vingslag blandat med försök till strimmor av sol, i försök att förmedla hopp. Tro. Framtid. Om det lyckades...? Vem vet? Hoppas. Det gör jag. Tröst.
Å andra sidan dagen...
Som lätta fjädrar från en flygande duva, där orden landar mjukt. Tas emot, görs till användbar historia.
Ord som tröstar, ger närhet. Medkänsla.
Mening.
Laddar ur med Chicago.
Guacamole och nachos.
Musik.
Återigen denna livslina.
Som får mig att orka, att vilja, få jävlar anamma, tröst, hopp, styrka, glädje.
Så väldigt livsnödvändigt.
Chicago.
Att göra konst av kvinnliga mörderskor.
Och det lyckades.
En riktigt fräck film.
Daga för underbar tomatsoppa och färsfyllda paprikor.
Och mer Chicago:-)
Joey❤