Snäll mot dig själv...?

Känslan av att inte räcka till, att alltid förvänta sig att kunna vara bättre, prestera mer, göra effektivare...
Det sätter sina spår.
Av att inte riktigt duga.
Att vara sämre än andra.
 
Men att säga till sig själv att "helt bra blev det ju inte, men inget knasigt hände. Nästa gång blir det bättre!"
Det är en styrka
Som medvetet behöver arbetas med.
 
Du kan inte alltid vara bäst, inte alltid vara tokpresterande. Det håller inte.
Det kan sluta med en panna i väggen och mental kollaps.
Bilden av dig själv som felfri gör dig förkrossad.
Orolig.
Och det gör dig ledsen.
 
Men kära du!
Hur hade du sagt till någon där du märkte att det var just detta som var på väg att hända ?
Hade du sagt att hon var kass, att du verkligen förväntat dig att hon skulle presterat felfritt i snabbare tempo...?
Förmodligen, och förhoppningsvis, inte.
 
Du hade kanske satt dig ner, lyssnat på personens ångest ifråga, hummat medkännande och försökt få henne att reflektera.
Som just nu.
För att få henne att förstå det orimliga i att kunna veta allt, fixa allt utan hjälp och liksom ändå hålla ihop.
Eller...?
 
Lika förstående mot dig själv skulle vara bra, som du är med dina vänner, kolleger...
Tillräckligt bra.
Det är ju också bra!
 
Kram❤
 
 

Kommentera här: