Det gäller även mig.
Vilken sjuhelvetes dag!
Inte arbetsmässigt egentligen, det är full koncentration med schemaläggning till 6 studenter - absolut - och av att det liksom ingår att inte arbeta ostört.
Det är liksom ok.
Det är inget nytt eller ovanligt.
Men jag fick verkligen ett kännbart stresspåslag när schemat från kursen på 22,5 hp, kom...
Och jag känner mig såååå lost.
Hur i h-e ska jag få ihop det med att jobba i den takt jag gör, kunna finnas och stötta på samma sätt....?
Jag vill ju finnas för studenterna, för bashandledarna...
När jag efter kloka samtal landade i att kursen studenterna läser är på helfart , och de läser utan att dessutom ha ert heltidsjobb...
Fixar jag kursen i vår får kanske uppsatsen vila....
Om jag inte ska gå sönder...?
Svårt att hejda mig ibland.
Svårt att inse att jag inte kan göra ALLT.
Men det är kanske så jag får göra, för att klara av det som liksom ändå hänger över mig...
För att leva också, och vara mamma, sambo, sångerska och liksom människa.
Tillräckligt bra.
Det gäller också mig.
❤
Kram
Ps bilden på min vackra unge (enligt en heeeeeelt opartisk morsa) är från reklaminspelning igår. Ds
