Tro och hopp.
Efter meditation igår, goda vänner och samtal, träningspass med älskelsen efter en fullrulledags-jobb idag så är min själ lugnare.
Att ha något som liksom återkommer som ett bekymmer gör ont.
I själen.
Och i kroppen.
Och det känns ibland omöjligt att klokt hantera.
Jag försöker, och är i grunden en människa med positiv livssyn, men ibland sjunker även mitt mod.
Mitt hopp om förbättring.
Och jag hamnar i grubbel om vad som vore bäst, klokast, smartast...
Svaret är inte givet alls.
Just idag gör det inte så mycket.
Jag kan ta att livet e lite flummigt och att det är som det är.
Det blir kanske annorlunda med vissa saker med tiden.
Och chillar i tanken.
Så mycket utmed min väg, mitt liv har blivit bättre.
Så tron och hoppet finns!
Och just nu är hjärtat gladare för att jag vet att den vackraste pärlan på jorden snart är här igen❤
Kram
Johanna
