Vi störtar.....!

Frida Fanny och Maria i Norge.
Fjord....<3
Promenad från kusinernas hus
På kragerö
Kragerö
Kusin/släkt/Taikon-middag hos Lennart och Jeanette
 
Bilderna ovan från Norge. Om ni inte hängde med:-)
 
Bilder nedan är från London. Så vet ni det!
English hotell-survival-kit
Camden Town
Pärlan vid Picadilly circus
Utanför teatern där vi njöt av Singing in the rain
Vid Domstolen som pryds av Londonbuss:-)
Vid Picadilly circus.
 
Vilken underbar semester jag haft hörni!!!
Helt makalöst härlig.
Sthlm, Nederländerna, Paris, Norge och London....
Såååå mysigt att få komma till London igen, som är en riktigt skön stad med en salig blandning av diverse människor.
Och så fantastiskt mysigt att få förlova sig högst upp i Paris häftiga Eiffeltorn <3 med världens bästa man!!
Gott att få tid med tjejerna, att gosa ihop sig, ligga på varann på båten till Norge och bara vara.
Vädret verkar ha varit bättre än hemma, runt 20 och enstaka regnstänk har vi haft annars bra gå-runt- och -mysa-väder.
 
När vi satte oss i planet igår kväll, så tittade jag ner - ut genom fönstret när vi lyfte högre och högre upp.
Jag gillar att kolla ut, se landskapet nedanför se ut som ett vackertm litet, lapptäcke av olika gröna nyanser...
Husen som ser ut som små leksakshus som man uppifrån min vy kan flytta de och möblera om gatorna...
När man sedan lyfter högre, ovan molnen, så syns molnen vara som goda, söta sockervadd under mig...
Och ovan molnen - där är verkligen solen alltid skinande och himlen alltid härligt blå!!!
En tröstfull syn.
Nej, jag är inte flygrädd.
Tycker det är en härlig känsla att komma upp högt, flyga fort till det mål man ska och dessutom få möjligheten att se världen ovanifrån en stund.
 
Ändå slog mig den känslan igår, av praktisk natur, OM planet skulle störta. Vad hade jag tänkt?
Brukar krasst säga att det åtminstone förmodligen går jäkligt fort att dö så - och det är ju på sätt och vis bekvämt.
Kortvarig smärta möjligen - sen...gone away...
Men känslan innan.
Så full av panik att det nog inte går att föreställa sig.
Och den första känslan som slog mig...ring Frida och tala om hur mycket du älskar henne.
Det är det jag skulle vilja hinna säga innan det är dags.
Helst få ha mina nära och kära nära, nära mig.
Alla.
Men om det inte går...?
När du är tvungen att säga nåt så kort, så kort...till endast någon människa när du är iväg med din kärlek.
Honom/henne håller du förmodligen hårt i handen, och säger det också till med tårarna rullande...
 
Älskade unge.
Du är det bästa jag har.
Det finaste jag nånsin gjort, och kommer att göra.
Du är den vackraste som går på denna jorden.
Vet det.
I ditt hjärta.
 
Som tur är, så är statistiken i flygolyckor rätt gynnsam.
Det är ju faktiskt farligare att gå ut och gå eller cykla.
Och det är ju bra.
Eller ja, det är det ju inte heller - men ni kanske förstår min poäng, att flyga är ett fantastiskt kraftpaket att ta till för att ta sig ut och se vår underbart vackra värld.
 
Satt i trädgården och åt sen frukost idag.
Och njöt av försiktig sol.
Av att andas hemma.
Att jag är lyckligt lottad.
Och är nyfiken på vad mannen hittat på för sista semestergrej, då vi strax ska bege oss till ännu ett okänt mål - fast bara över natten denna gång.
Frida Amundssen sjunger vackert.
Solen lyser in.
Och jag har det väldigt, väldigt bra.
 
<3
 
Joey
 

Kommentera här: