Falskt och sant.

Att va sann.
Vad betyder det egentligen?

Förmodligen är det olika beroende på vilken individ vi frågar om denna beskrivning....?

För att vara sann innefattar det, för mig, att våga säga obekväma saker.
Saker som kanske är tuffa, men som jag väljer att säga för att det i slutänden kan gynna den jag har framför mig.
Att välja sina strider tror jag är klokt.
Liksom att vid vald strid våga.
Liksom att va sann är att inte följa med i skitsnack om någon jag bryr mig om, utan istället vara tyst eller säga ifrån.
Att inte delta.

Att vara falsk är istället att vända kappan efter vinden.
Att trots att man egentligen inte vill, hänga med i skitsnack om någon.
Att inte våga stå upp och försvara eller tala för någons sak.
Ni vet, känslan som kan dyka upp när man pratat med någon och man undrar vad som sägs om en själv när man går därifrån ?!
Ingen angenäm känsla.

Jag har den ibland.
Och funderar på ifall den är befogad.
Eller om det är hjärnspöken.
Fast jag egentligen tror att jag vet.
Att det händer titt som tätt, fast de som gör det inte skulle våga säga det personligen.

Det är synd.
För om jag vet mina fel kan jag förbättra det jag vill.

Och det är ju bra?

Puss och kram i solen<3

Kommentera här: