Att känna.

Det finns olika aspekter på samma sak.
Sett från olika håll kan det ha olika positiva och negativa spår i sig.
Att vända och vrida på det för att väga för och emot kan vara helt i sin ordning.

Ibland kan det dock behövas handling.
Och det finns, enligt mitt tycke, en tjusning med att inte alltid analysera allting.
Det finns en tjusning med att det ibland bara känns.
Och kan pröva utifrån det.
Ibland upptäcker man på vägen att en revidering behövs!

Ibland bara känner man.
För att göra eller inte göra.
Ibland vill man.
Eller inte vill.

Det man känner känner man.
Finns inget fel eller rätt i en känsla.
Att säga att man känner fel...?
Noop.
Sättet att uttrycka sin känsla på kan såra, jag kan välja mina ord.
Men att känna det jag känner...det är helt ok.
Att försöka förklara för att någon ska förstå kan vara viktigt, för att personen ska ha en chans att sätta sig in i det.
Ibland hindrar dock den personens känslor den från att förstå.
För den känner nåt annat.

Vilket den också får göra.
Såklart.
Men i oförmåga att förstå kanske man bara ska inse att man inte förstår.
Att man står en bit ifrån varann, och att ingen har rätt att försöka övertyga någon annan om att någons känslor skulle vara mer rätt.

Ibland lättare sagt än gjort.
Förhoppningsvis kan vi ödmjukt böja oss, säga att vi inte förstår men acceptera och respektera det den andra känner.

En raggsockskram!
Joey

Kommentera här: