Min uppgift för dagen.

 
Öland 2008 - älskelsen Frida




Efter en väldigt pratig dag är mitt huvud typ tomt.
Och mina stämband trötta som två mjölksyreben efter lång springrunda.
Har pratat, informerat och visat runt 6 sjuksköterskestudenter idag, i några timmar.
Känns kul att efter sommaren börja på allvar igen!!
En utmaning, glädje, spänning, frustration, lycka...ofta allt på en gång samtidigt:-)

Studenter som verkligen tar sin praktik på allvar, som är där för att lära och hämta in kunskaper och erfarenhet för livet så är det verkligt kul för mig och för övriga som handleder.
För de som kanske är lite tröttare på det som åligger de är det ju en utmaning att försöka skaka om de lite, för att få de att inse allvaret.
Och ibland kanske man får ta ett steg tillbaka, tänka att ansvaret ligger inte på mig.
Det ligger på den personen som är där för sin egen skull, för att utbilda sig till ett yrke.
Det ligger i första hand på den människan.
Att vilja lära, att vilja framåt. Att vilja utveckling.

Som i andra situationer.
Att lägga över ansvar på fel person kan bli väldigt tokigt, istället för att faktiskt begära att människor har ett egenansvar i det som händer.
Som människa bör vi själva lära oss att ta tag i saker, att kontrollera oss och att stå för det vi uttrycker och gör.
Som medmänniska, kompis, vuxen till barn så får man ta sitt ansvar och påtala detta när det brister.
Inte så konstigt. Inte så svårt enligt mig, att ibland sätta ner foten och säga ifrån när saker är fel, när ett beteende går överstyr.
Det handlar väl egentligen om vanligt civilkurage....?

Det brister ibland, som vi vet.
Som vi ser i olika situationer.
Ibland är det frustrerande.
Jag ska dra mitt strå till stacken.
Sätta ned foten.
Det är min uppgift för dagen.

Först ska jag steka en fläskfilé till min käraste dotter och mig.
Och lyssna på god musik för att få lugn i själen.

/ Johanna




Kommentera här: