Längtan efter ljus
Det är inte utan att jag längtar efter ljuset.
Snön.
Mörkt som en smedja när man stiger upp.
Kanske påverkar det humöret...?
Dagen började med lite svordomar, lite onda vibbar om att det inte var någon bra morgon.
Lite samtal om hur mycket det är värt det,
att lägga en stund varje dag på att vara förbannad just bara för att det blivit morgon.
För att det är dags att stiga upp.
För att tröttheten var svårmästrad.
Kändes oövervinnerlig.
Ganska snart kom tanken fram att det är ju galet.
Att ägna ens tid åt att vara arg på det ofrånkomliga.
Upp måste vi.
Skola och jobb är det.
Det är upp som gäller.
En stunds djupa andetag när varma vattenstrålar sköljer över kroppen är bra medicin.
Kroppen och tankarna vaknar så stilla.
Att lägga sig i sängen och bara hålla om är bra medicin.
Att gnugga näsa och ge varann lite extra tid.
Att säga stärkande ord.
Efter ett par kvartar så sjöngs det istället.
När andningen landat i magen.
Tankarna klarnat.
Jo...idag skulle nog bli en bra dag ändå.
Kramar Johanna ♥