Utbrändhet och intressanta resor
Vilken overklig kväll...jag åkte limousine för absolut första (stavas det ens så?) gången i mitt liv.
Jag?! En vit, väldigt lång och tjusig bil hämtade oss för vidare färd mot Ryttmästaregården och en guidad tur på Kronobergs slottsruin.
Efter en kylig tur utomhus blev vi bjudna på väldigt god mat och gott rödtjut (det får man nästan inte säga när man åker limousine, eller hur:-) men det är ju liksom ganska mycket jag...så jag fortsätter:-)!!
Jag har ändå luktsinne som ett spån, men älskar smaken av ett riktigt gott rödtjut, gärna kraftigt och smakrikt så jag liksom får en smäll förbi mitt taskiga luktsinne....det är fint det!
En härlig kväll med goa och trevliga människor, som jag inte ens hade någon föreställning om hur de skulle vara.
Spännande att se min kärlek i hans jobbsituation fastän inte på det sättet så klart, men ändå. Kul att se människor som finns med i samtal som man själv inte har någon relation till.
Det blev goda samtal. Spännande samtal. Om sjuksköterskeyrket, om den viktiga rollen att se hela människan, om smärtproblematik och människors ryggsäckar, om resanterapi och sätt att lära sig hantera livet trots allt man har därbak i sin rygga. Inspirerande och härligt!
Tack för en god kväll! Mycket skratt!
Och kul, för det händer alltid saker i mötet med människor om man själv bjuder till och öppnar upp en smula.
Jag vet att jag kan ta lite tid på mig att släppa in någon, men att ändå öppna en liten, liten aning gör att nyfikenheten poppar upp. Vill veta mer!! Tänker på att man för att komma ut i ljuset måste gå igenom de mörka dalarna.
Genvägar finns inte, utan smärtan måste finnas med för att den ska bli mindre, göra mindre ont.
Och det tror jag att det finns flera olika sätt att möta, men kanske resan är en väg?
Livets resa har många vägar.
Kram Johanna