Vanvett



Vaknar kvart i 4 av att jag är helt blöt av svett.
Har drömt.
Om vanvettet.
Om de stackars anhöriga som tvingats motta vidriga besked och om de som flytt i panik och sett hemska saker hända.
I verkligheten.
Inte på film.
Det är verkligen verkligheten då och där.

Ut åkte många ungdomar för att umgås och ha trevligt, samlade kring den ideologiska tanke de ville kämpa för.
Och allt slutar på detta sätt.
Till råga på allt är mannen utklädd till polis.
Så förtroendeingivande och kallblodigt beräknande som helst.

Tänk att som förälder få höra talas om det som händer och vara den som tvingas motta beskedet om att deras son eller dotter ej längre finns i livet.
Det gör fysiskt ont när jag tänker på det.
Det är så fel, fel, FEL!!!!

Mina tankar går till er.
Nej, jag kan inte förstå hur det känns - det är nog sånt varje förälder skjuter bort när tanken drabbar oss ibland- men det gör fysiskt ont när jag tänker på hur det måste kännas.
Det är sånt som inte får hända.
Det är för grymt.
Och på det sätt det hänt är inte greppbart.

Må kärlek i massor omsluta er.
Mitt i all overklighet som är.

/J

Kommentarer:

1 Mille:

skriven

Du förklarar så bra i text och ord...

Det är precis som du skriver...

Det är helt sjukt....

Går inte att förstå....

Stor kram till dig/Mille

Kommentera här: