Gå upp på Klippan.
Förvånas, förfasas.
Blir oerhört glad för människors mod.
Beklämd för hur andra människors vardag ser ut.
Med maktgalna män som kanske sett sina klokaste dagar...
Att människan trots risken att bli skjuten, fängslad, torterad ger sig ut på gatorna för kampen för demokrati är fantastiskt modigt!! Vilka tigrar de är! Vilka hjältar och hjältinnor!
Folk vittnar om besinningslöst våld sker, att folk som bara beskådar massorna blir skjutna där de står.
Ändå fortsätter demonstrationerna.
Ja, banne mig, människan är ett starkt djur ändå!!!
Det är inte utan att jag slänger en blick upp till himlen, önskar de all lycka och välgång och en stark önskan om att folket ska segra.
Så såg vi då på Kunskapskanalen häromkvällen.
Hur några ville lära det engelska folket sedlighet och moral.
Och jag jämför det faktiskt till stor del med hur det var för över 20 år sedan när jag gjorde ett gästspel på några år i en svensk frireligiös kyrka.
Regler. Förbud. Allmänt tyckande om vad som ansågs vara moraliskt och icke.
Det fördömande jag mötte där, har jag sällan mött. Vare sig förr eller senare.
Att kvinnor inte ska visa för mycket av sina kroppar - nähä, varför är det inte upp till kvinnan att bestämma hur mycket hon vill visa?
Jo, för att mannen tycker att hon ska visa sig endast för honom och därför att mannen tycker att kvinnan kan leda honom in i "dåliga tankar". Är det kvinnans problem? Nä, jag tänkte väl det!
Eller att man väljer en kvällstidning, som tidsfördriv - är inte det mitt val? Nä, så var det inte. Någon annan tar sig rätten att bestämma vad som är bra för dig.
Männen må inte har långt hår i nacken för att det liksom bara är så.
De ska inte ha skrikiga färger....logiskt...?
Man ska be, ett visst antal ggr per dag för att det är så det är bestämt.
Till vilken nytta? Vore det inte bättre att människan bad när hon hade ett behov, eller var extra glad, ledsen eller bara liksom kände för det - baserat på den fria viljan?
Jag anser det vara sedlighet och moral om jag lever för att försöka vara så vänlig som möjligt, hjälpa dem jag kan, möta människors blickar och ge tillbaka ett leende. Att arbeta och göra det jag kan för att inte ligga någon annan till last. Ge min del till världen, livet. Vänner och människor jag möter.
Ge em en sång, en klapp på kinden, finnas där. För att jag vill det.
Inte om jag har längre kjol, heltäckande armar, slöja över håret eller bara väljer att läsa bibeln eller nåt annat.
Innifrån kommer sedligheten och moralen.
Från mitt hjärta, inte från yttre omständigheter.
I det här landet kan jag säga det utan större risk.
Det är faktiskt helt fantastiskt!!!
En sång jag lyssnade oerhört mycket på 1990, då jag gick ur mitt gästspelande och försökte hitta tillbaka till den jag en gång var, var Lundells Gå upp på klippan. Den gav mig kraft, styrka och en känsla av att om det finns någon gud, någon god kraft så finns han i själva livet. Naturen. Oberoende på hur vi ser ut, klär oss, vad vi lyssnar på för musik...
Och så tror jag fortfarande.
För goda krafter - det finns det:-)!
Det står en man på en klippa
han har fjädrar och örter i handen
Se hur han sträcker sina armar
upp mot molnen, ut över landen
Han behöver ingen död kyrka
han behöver inga stickor och plån
han kan sin sak, han känner sin styrka
och han vet var den kommer ifrån
Han har kropp, han har själ, han har ande
och han tar hand om alla tre
Han kan jaga, han kan känna
han kan gå upp på klippan och be
han behöver inga katedraler
han har sitt tempel där han står
han behöver inga kardinaler
han behöver bara vinden i sitt hår
Vill du se ett underverk
vill du se ett mirakel idag
Gå upp på klippan, gå upp på ett berg
Gå dit upp och stanna kvar där ett tag
Du behöver inga processioner
Ingen guldbroderad skrud
Du behöver inga orgeltoner
För att gå upp och möta gud
- Ulf Lundell -
Varm kram till Dig.
Johanna
skriven
Varm kram tbx. /E