Kontrollbehov
hur man som jag, som tidigare varit en vän av kontroll, Att veta vad som händer, varför, när, hur...helt plötsligt kan släppa det behovet.
Ofta är det nog så att behovet av att till synes ha den yttre kontrollen kommer när det mesta egentligen är kaos. När man inte riktigt vet hur livet är, hur det ska se ut, vilka förutsättningar som finns, om ramar över huvudtaget existerar, om jorden kommer att snurra runt samma axel i morgon. Jag menar inte att man kan veta vad som kommer att ske, jag var även då medveten om att saker kunde förändras.
Men vissa grundförutsättningar, en viss trygghet i att det finns en tanke om att allt sker till det bästa. En respekt av att göra varandra väl. En vilja att göra det goda, att få saker att flyta, funka, att grunden finns. I kärlek. I respekt. Tillit.
Det är inte längre hotfullt att släppa taget. Jag vet att jag inte faller.
Eller det är kanske möjligt att jag faller, men jag vet att jag förmår att falla mjukare. Att mina inre resurser har stärkts, och jag vet att de yttre resurserna är goda, vill mig väl och finns där med respekt för mig och för den jag är. Det är stort. Starkt. Och hoppfullt.
Och jag vet att livet är föränderligt.
Ständigt i förändring, och det känns tryggt. Som det ska.
Och vetskapen, vissheten om att göra det bästa av varje stund är stark.
Att kasta sig ut, låta sig föras bort av vinden.
Att njuta solen mot kinden, kaffet i strupen, njuta av att mina ögon kan se att läsa många goda böcker, att mina fingrar kan spela på tangenterna och strupen kan ta ton.
Att njuta av familj, goda vänner och kärleken från dem. Skratten och diskussionerna, om livet, döden, stunden här och nu.
Att jag funnit kärleken. Att jag har världens finaste, bästaste dotter.
Att livet är här och nu. Att jag kan vara modig nog att våga förändras. Att känna känslan av att det inte är farligt så länge det kommer från mig själv, från insidan. Till det bättre. Till glädje för mig själv, att jag vågar mer, ser mer möjligheter än hinder. Ser ljus istället för mörker, vitare än svartare. Fler gråzoner.
En härlig fika i trädgården hos kära vänner på förmiddagen, med sköna samtal om just kontroll, om religion, om vår tolkning av andras livsåskådning, ...en spännande förmiddag. En skön och givande sådan.
Det finns mycket att vara glad åt.
Som en dusch efter jobbet.
Som en tandborste, sängen och en god bok.
Som sömn som kommer till mig när jag behöver.
Som att det snart är semester....:-)!
Som att livet är här och nu....<3
God natt kära vänner.
Kram Johanna